Tester
Nikon D40
Nikon D40 är en värdig efterträdare till D50-modellen. Kameran är inte bara snabb utan tar dessutom mycket bra bilder i alla lägen.
Tester
Av Dietmar Heinrich
»Under pompa och ståt lanserade Nikon för ett litet tag sedan efterföljaren till D50-modellen och lanseringen föregicks av stort hemlighetsmakeri. Några dagar före lanseringen dök det upp studiobilder av den nya kameran på Internet. Nikon påstår att det var ett misstag men jag tror personligen att det handlade om förra årets smartaste PR-trick.
Nikon D40 är tänkt att ersätta D50-modellen som Nikons instegskamera i systemkameraklassen. Valet av beteckning följer Nikons standard för kompaktkameror där man ger mer avancerade modeller beteckningar med lägre nummer än mindre avancerade modeller. Ologiskt och mycket förvirrande med andra ord. Nikon D60 hade varit en mer rättvisande beteckning enligt min mening.
Nikon har den här gången valt det mindre format som många andra tillverkare av instegskameror i den här klassen har valt tidigare. Kameran är förvisso greppvänlig, men ett större format hade varit att föredra. Kameran startar blixtsnabbt och den är redo att ta första bilden redan innan du hinner flytta fingret från strömknappen till avtryckaren. I serietagningsläget erbjuds hastigheten 2,5 bil-der per sekund och det får beskrivas som ganska normalt för en kamera i den här klassen. I JPEG-läget med högsta kvaliteten inställd går det ta cirka 100 bilder i rad i den hastigheten innan bufferten fylls, sedan sjunker hastigheten en aning till cirka två bilder per sekund. I RAW-läget fylls bufferten efter fem bilder.
Autofokusen och slutarfördröjningen får klart godkänt vilket bevisas av ett stort antal skarpa porträttbilder med motivet i fokus under mitt porträttbildstest. Hantering och reglage D40 må vara en instegskamera men Nikon har onekligen lyckats få med det klassiska slutarljudet som jag kommit att uppskatta hos tidigare spegelrefl exkameror från företaget. Ljudet från slutaren har förvisso inget att göra med det slutliga bildresultatet men ger ändå en kvalitetskänsla som inte återfinns hos alla kameror i den här klassen. Nikon fattade ett modigt beslut när man valde en 6,1-megapixelsensor till D40. Värsta konkurrenten Canon EOS 400D erbjuder en sensor på 10 megapixlar. Beslutet kan få ödesdigra konsekvenser för Nikon i dessa dagar av megapixelhysteri där till och med minsta kompaktkamera har tio megapixlar.
Jag och många med mig vet dock att det faktiskt i mångt och mycket handlar om just hysteri och inget annat. Nikon D40 erbjuder en fantastisk detaljrikedom som räcker till och blir över även om bilderna dras upp i A4-format. Nikon har den här gången satsat på tre autofokuspunkter istället för fem som D50 erbjöd. Det är ett beslut jag känner mig lite mer tveksam till. Tre punkter känns helt enkelt lite fattigt i dagens läge. Även den här gången är det SD/SDHC-min-neskort som gäller för lagring av bilder.
På ovansidan återfinns lägesväljaren som erbjuder ett helautomatiskt läge, de vanliga PASM-lägena och ett antal motivprogram. Bland de sistnämnda finns även ett program som optimerar fotografering med blixten avstängd. Strax bakom avtryckaren sitter infoknappen som kallar fram informationsdisplayen på den bakre LCD-skärmen. D40 erbjuder nämligen ingen monokrom LCD-display på ovansidan av kameran. Informationen på den bakre skärmen väger dock med råge upp avsaknaden av en övre display. Den grafiska visningen av de olika inställningarna är mycket överskådlig.
Bakom avtryckaren sitter även knappen för inställning av exponeringskompensation. Då kameran enbart erbjuder en inställningsratt används den sistnämnda knappen i kombination med ratten även för inställning av bländare i det manuella läget. Längst upp till höger på kamerans baksida sitter inställningsratten och till vänster om den exponeringslåsknappen (vilken är anpassningsbar). Baksidan pryds även av den ljusstarka och detaljrika 2,5-tumsskärmen. Till höger om den sitter fyrvägskontrollen med vilken du navigerar i menysystemet men även kan välja någon av de tre autofokuspunkterna manuellt.
Till vänster om LCD-skärmen sitter knappar för aktivering av bildvisningsläget samt zoomning i detsamma. Nikon har dock valt bort de dedikerade knapparna för inställning av ISO-värde och vitbalans. De inställningarna nås istället via menysystemet. Som tur är går det även nå dessa inställningar genom att i bildtagningsläget trycka på den nedersta knappen till vänster om LCD-skärmen två gånger. Då visas nämligen en specialmeny i vilken du snabbt och enkelt kan ställa in bildkvalitet, bildstorlek, vitbalans, ISO-värde, matningsmetod, fokusläge, fokusområde, ljusmätningsmetod, exponeringskompensation, blixtintensitet och blixtläge. Jag hade dock ändå sett att de dedikerade knapparna för ISO-värde och vitbalans hade fått vara kvar. På kamerans vänstersida återfi nns även knappen som används för att fälla upp blixten och för att välja blixtmetod. Under den sitter funktionsknappen vars funktion kan anpas-sas. Kamerans menysystem går att anpassa för den som vill det. På så sätt går det att inakti-vera funktioner du inte använder så ofta. I menysystemets custommeny kan du göra en rad detaljanpassningar, exempelvis välja fokusläge (enpunkts servo-AF för stillastående objekt, kontinuerlig servo-AF för rörliga objekt och AF-A där kameran automatiskt väljer mel-lan enpunkts servo-AF och kontinuerlig servo-AF beroende på motiv). Dessutom erbjuds även manuellt fokus, funktionsknappens funktion, exponeringslåsknappens funktion, med mera.
Från D80 har D40 ärvt retuscheringsmenyn i vilken det är möjligt att anpassa tagna bilder på olika sätt, exempelvis korrigera röda ögon, beskära, byta färgläge, lägga till olika filtereffekter, förminska bilder och skapa bildöverlägg. Menyn erbjuder även den effektiva D-Lightingfunktionen som ljusar upp mörka delar i en bild utan att påverka den allmänna exponeringen. Funktionen fungerar förbluffande bra. Bildkvalitet Som nämndes tidigare i den här texten erbjuder den här kameran en snabb autofokus och slutarfördröjning vilket gör den till en perfekt porträttkamera. Jag kan dessutom konstatera att hudtoner återges korrekt i de allra flesta lägen och det gäller både inom- och utomhus. Utomhusbilderna uppvisar överlag korrekt återgivna färger och korrekt exponering i nästan alla lägen. Kameran är minst sagt pålitlig. I inomhusbilderna uppskattar jag kamerans förmåga att fånga detaljer även i sämre upplysta områden, men även den fina förmågan att exponera bilderna korrekt även i lite knivigare situationer. Det är bara i de mest extrema situationerna som exponeringssystemet låter sig luras.
Imponerad blir jag även av D40:s ISO-prestanda. Kameran presterar nämligen klart godkända bilder ända upp till ISO800. Även många av mina testbilder som togs med ISO1600 blev förhållandevis brusfria. Imponerande med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar